OK ATT MISSLYCKAS
För att fixa min vardag med ett högintensivt barn när jag själv har adhd är det a och o att jobba med självkärlek. Jag kommer alltid vara den jag är, hur många strategier jag än har eller vilken medicin jag än skulle äta. Jag kommer misslyckas och vet du vad? Det är helt ok. Så mitt tips, innan alla strategier som handlar om planering och basala behov som mat, sömn och motion, som ska göra oss mer kemiskt balanserade, är det så viktigt att lära oss älska exakt alla våra delar. Även våra mörka sådana.
SKULDBELÄGG DIG INTE
Vi föräldrar som själva har NPF skuldbelägger oss själva så mycket hårdare än någon normalstörd någonsin skulle drömma om. Vi är också många som har gått igenom stunder av självkritik för att ha fört barn in i världen. Har våra egna barn fått en diagnos eller misstänker att den har det och vi ser den lilla människans egna kamp, skuldbelägger vi oss extra hårt för det också.
DINA SVAR HAR DU INOM DIG
Jag har genom yogan funnit min väg. Det har fått mig att inse att svaret alltid ligger inuti. Psykologer, arbetsterapeuter, stödgrupper etc, finns där med olika alternativ och har olika sätt att se på hur man kan läka eller funka på bästa sätt. Men den som verkligen har svaret är en själv. Det är lätt att lägga sitt liv i andras händer när man lätt tappar bort sitt värde i ett liv av missförstånd och kamp, som särskilt vi som diagnostiserats i vuxen ålder fått uppleva. Genom yogan har jag också insett vikten av acceptans, omtanke och tacksamhet. Det kunde kännas som ett hån när jag var på botten och som rena klyschor, men det är det inte. Det finns alltid något att vara tacksam över om vi lär oss hantera vår stress. Ja, livet kanske suger så inihelvete ibland, men det är en känsla och den kan vi äga. Ingen relation, ingen läkare, ingen psykolog, vet bättre än mig eller kan läka mig bättre än mig. Ingen har gjort detta åt mig heller utan jag har fått göra det allra mesta ensam. Min psykolog gav mig en stor eloge för allt detta när vi inledde vår behandling och även fast jag inte behöver den bekräftelsen är det fint och skönt att bli validerad och sedd från just psykiatrin där jag farit så illa, och allt mentalt och kemiskt jag genomgått, läst mig till och kämpat för att förstå ensam, försökt arbeta för ensam, utan psykiatrisk behandling.
BÄSTA MAMMAN ÄR DEN SOM KAN SE SINA FEL och inte den som gör fel
Mitt allra viktigaste mission i livet är att fortsätta stärka mig själv och älska hela mig, för att kunna vara den allra bästa mamman till just mitt barn. Den allra bästa mamman är i slutändan inte den som aldrig gör fel, utan hon som kan se sina fel, prata om dom, försöka undvika onödiga fällor som gör att hon hamnar där och även be om förlåtelse.
ETT LIV I KAMP som också är underbart
Jag har varit långtidssjukskriven, har fört en evinnerlig kamp på psykiatrin, glömts bort, fallit mellan stolarna, testat olika mediciner som gett vidriga biverkningar, slungats mellan fem olika psykologer inom loppet av ett år, väntat på behandling jag aldrig fått, glömts bort lite till och blivit utförsäkrad av försäkringskassan av precis den anledningen. Vägen dit i väntan var 2 år. Jag hade turen att kunna söka upp och få komma till en mycket bra psykolog som jag visste jobbat mycket med adhd. Jag sökte allt jag kunde för att finna den med bästa kompetensen om adhd inom primärvården och tjatade för att få komma till just henne. Jag hade flera gånger genom åren flaggat för adhd till olika läkare och psykologer men ingen ville ta mig på allvar eller så ville de övertala mig att inte försöka få till en utredning vilket de lyckades med. Det är så många gör, tyvärr. Men när jag fick barn försvårades mina problem.
Jag fick mina första strategier av psykologen jag sökt upp och hon hjälpte mig få till en klinisk diagnos. Blev sedan lovad att få komma till psykiatrin efter jul det året men det skulle dröja en ytterligare lång kamp för att ens komma dit på ett första samtal eftersom jag glömdes bort och inte heller togs riktigt på allvar. Det har nu gått fyra år och precis nu har jag med eget initiativ och tjat, fått min fullständiga utredning med samma utfall av diagnos – adhd. Jag har nu också fått, med eget initiativ och tjat, komma till en arbetsterapeut som jag tar små men praktiska tips och hjälpmedel ifrån. Har fortfarande inte fått gå Pegasus eller fått träffa någon på adhd-mottagningen. Jag har hunnit gå två gånger till en ny psykolog som äntligen tycks ha rätt kunskap kring just mina problem och därför kunnat starta min behandling.
Samtidigt har jag en kamp att föra kring mitt barn, några tuffa separationer att ha måsta hanterat genom alla relationer jag kastat mig in i direkt efter varandra mitt i vilsenheten. Senast en destruktiv sådan. På detta har jag även ett gäng trauman i ryggen. Jag har kunnat välja att se att mitt liv är fruktansvärt. För allt det där, den kampen, samtidigt som man lider av utmattning och behöver läka – är fruktansvärd. Men mitt liv är inte det. Mitt liv är underbart. Jag har så mycket kärlek och kreativitet i och kring mig. Jag kan välja att plocka med mig det positiva istället för att fastna i orättvisan.
SJÄLVKÄRLEK & KÄRLEK från andra
Vi behöver alla mer eller mindre hjälp i livet men styrkan ligger i att förstå vilken hjälp vi behöver, hur vi kan be om den och att ta med oss det vi förtjänar och kassera resten.
Jag tror på självkärlek, bra mat, sömn och motion för att sen kunna planera och också bara vara. Omge oss med människor som älskar oss för de vi är. Det är mina bästa tips för ett balanserat, utvecklande och lyckligt liv.
/Ida Boija, bibliotikarie, musiker, förälder